Weekendsemester i Vindelfjällens naturreservat 2002

Matz Zingmark och hans fru bestämde sig för att göra en höstvandring i fjällen över en helg. Så här blev den vandringen.

Av: Mz

Detta är en liten reseberättelse, eller ett fotoalbum, om en liten fjällvandring efter kungsleden, som jag Matz Zingmark och min hustru Eva-lotte genomförde hösten 2002.

Efter att ha planerat sommarens semester och funnit att vi inte skulle hinna med en fjällvandring under juli, så kom tanken att "kan man göra en weekendsemester i London eller Paris så varför inte i de Svenska fjällen". Vi planerade då att åka upp till fjällen i början av september, och fredagen den 6 september kl 9.00 bar det av mot Ammarnäs. Vädret var bra i Umeå, sol och 19 grader varmt, men enligt radion så skulle det bli 7-10 grader och regn i fjällen. Efter några timmars bilresa stannade vi i Sorsele för att äta dagens lunch, det blev kanske inte den bästa maten för en ansträngande dag men den fick duga. Klockan 14,10 kom vi fram till Ammarnäs, och det var bra skyltat från bilvägen fram till parkeringen. Efter klädombyte och toabesök (det finns ett litet utedass vid parkeringen) så lämnade vi bilen och började vandringen mot Aigertstugan. Vädret som i Umeå var strålande hade nu övergått till mulet och 14 grader varmt.

Ammarnäs
Den första delen går genom blandad barr och lövskog och stigen är bred och fin, det märks att det gått någon typ av motorfordon på denna sträcka. Efter ca 500m delar sig leden i en vinter och en sommarled och leden övergår nu till en smalare stig med spångar över de partier som är våta. Efter ca en km övergår vandringen från lätt till betydligt jobbigare, i varje fall efter en och en halv veckas förkylning, och det börjar att bli varmt under jackan.

Efter ca 2 km kommer vi fram till Slagerbäcken och den första riktiga bron, där stannar vi och stoppar bort de kläder som nu är överflödiga, sedan solen har tittat fram, det är också ett bra ställe att fylla på vattenflaskorna. Det syns här att vi haft en underbar sommar med lite regn eftersom bäcken är så liten.

Första bron
Efter bron blir lutningen något mindre och kl 15.50 passerar vi bro nummer två. Strax efter bron delar sig stigen, och man kan här välja att gå till Biellojauari eller fortsätta kungsleden. Vi har då kommit upp på 700 meters nivån och alltså haft en stigning på ca 300 m , vi har hunnit halvägs. Det är synd att det inte finns fler km-markeringar efter leden så att man har en liten sporre när man blir trött. Efter ytterligare en km, är det dags för mat. Det har börjat blåsa lite mer eftersom träden blivit betydligt mindre och barrträden har gett upp. Vi hittar en liten svacka vid en bäck och jag börjar laga mat, det fick bli kassler-stroganoff och UncleBen´s snabbris. Jag tycker det är en bra mat som går snabbt att laga, bara att koka upp vattnet hälla i riset och ställa åt sidan, medan man tillreder stroganoffen. Efter en timmes uppehåll går vi vidare, klockan är då 17,30, och det har mörknat oroväckande på himlen, och efter en kvart har vi regnet över oss, så det är bara att stanna och ta på sig regnkläderna, men innan vi fått fram kläderna så har regnet övergått till duggregn och vi tar bara på oss regnjackorna.


Kl 18.30 är vi framme vid Aigertstugan som numera är flera stugor med bastu, vedbo, utedass och två sovstugor. Stugorna ligger fint till vid den lilla sjön Ruoutejauretje med sitt klara vatten. Utanför den mindre sovstugan står stugvärden med sin lille son (1år och 4 månader) och hälsar oss välkommen. Den mindre stugan har två sovrum som är tänkt för länsstyrelsens personal och samerna i området, den är också öppen för övernattningar i nödfall även utanför sommar och vinter säsongen, när det inte finns någon stugvärd på plats. Den större stugan har flera sovsalar från 4 bädds rum till 10 bädds rum. Utedasset som ligger en liten bit från stugorna är byggt ovanpå en stor grop som är utgrävt i marken, när gropen är fylld flyttar man dasset till en ny grop eftersom det tar tid för naturen att ta hand om skiten, och det skulle bli en stor apparat att transportera det till bebyggda trakter. Efter en stunds pratande söker vi upp en plats att slå upp tältet på.

Vi hittar en fin liten plats nere vid sjön, den är alldeles lagomt stor för vårt tält och vi behöver bara flytta på några kvistar som ligger på marken. Temperaturen har nu stigit till 17 grader och regnet har upphört: vi förankrar tältet väl eftersom vi nu ligger på kalfjället och inte har något vindskydd. Jag vet också att för några dagar sedan blåste här orkanvindar i byarna, och det är med tanke på detta vi vill ligga i närheten av stugorna för att kunna söka skydd om det skulle behövas. Efter tältuppsättningen är det skönt att ta av sig vandrarkängorna och ta på sig sandalerna. Vi lagar sedan mat i stugan, även om jag tycker det är lite fusk, men det är skönt att kunna stå upprätt och laga mat på stugans gasolkök. Stugan som saknar el är väl utrustad med porslin och pannor. Vatten får man bära in från sjön och slaskvattnet får man sedan hälla ut i en låda bakom vedboden, när det blir kallt kan man elda i kaminen. Ved skall alltid finnas i stugan, men man får själv såga och hugga veden innan man lämnar stugan, så att nästa besökare får det lika bekvämt. Mat finns också att köpa i stugan, koserver och frystorkat. Det mesta körs upp under vintern med skoter, och nu på slutet av säsongen kan vissa varor tagit slut. I stugan sov denna natt endast två killar från södra Sverige, de hade åkt tåg till Vännäs och sedan buss upp till Ammarnäs, de hade räknat med 6 dagars vandring till Hemavan. Efter maten kändes ögonen väldigt tunga och vi gick och la oss tidigt. Under natten blåste det upp och jag vaknade av att vinden tjöt runt tältet men somnade åter in när det efter en stund när vinden mojnat. Jag vaknade sedan åter av att vinden tjöt men somnade åter in med vetskap om att tältet var väl förankrat, och förmodligen inte skulle blåsa bort.

Utsikten från tältet

Lördagen den 6 september.
Fjälltopparna ligger insvepta i moln och det är 7 grader varmt och det är vindstilla när vi vaknar. Vi ligger därför och drar oss en stund innan vi kliver upp. Till frukost denna dag blir det inbakad pizza som jag tillagar av en halv påse sconesdeg med mjukost emellan .Efter frukosten bestämmer vi oss för att vandrar upp mot Äivisåive. Vi lämnar tältet och det mesta av packningen, och beger oss söderut längs kungsleden klockan är nu 10.40.

Aigerstugan

Under morgonen har jag hört ljud som lät ungefär som en motorväg på långt avstånd, men när vi gått en bit förstår jag att det är alla små forsar som finns utefter fjällsluttningen, som låter. Efter att ha vandrat ca en halvtimme och jag upplever att det är betydligt jobbigare att gå i dag än i går, så tar vi en kort rast vid en av alla dessa forsar.

Bäck
Solen har nu börjat titta fram och det börjar bli varmt. Nu får vi uppleva alla höstfärger från grönt-gult till rödaste rött. Efter ytterligare en stunds vandring så känner jag mig hungrig och vi stannar för att äta vår medhavda matsäck. Medan vi sitter och äter dyker det upp några renar som vandrar förbi. Efter maten känner jag mig betydligt piggare och jag förstår att jag åt på tok för lite till frukost, eftersom vi hade en ansträngande vandring dagen innan. Vi bestämmer nu att vi struntar i Äivisåive och tar Lill-Aigert istället. Eftersom vi inte har någon större brådska så tar vi det ganska lugnt upp till toppen. Väl uppe vid stenröset har man en skaplig utsikt. Man ser Aigertstugan med Ammarnäs i bakgrunden från denna relativt låga topp, jag tror också att man ser ända till Sytertoppen, men jag kan ha fel, hur som helst, hur ska då inte utsikten från Äivisåive vara, men det får vi ta reda på en annan gång.


En sak som förvånade mig mycket var alla fjärilar som flög förbi. Hur kan de träffa en partner uppe på kalfjället? för så fort de lämnat marken så åker de med vinden och kan inte ta sig tillbaka? Och hur kan de klara sig så långt in på hösten utan att frysa ihjäl? Efter att ha stått och tittat ut över lanskapet, så vandrar vi åter mot Aigertstugan, men denna gång tar vi inte leden utan går norrut mot den brantare delen. Det kanske inte var den lättaste vägen att gå men betydligt roligare än att gå samma väg tillbaka som vi hade kommit. Första biten gick bra det lutade lagomt utför, men sedan blev det värre, eftersom sluttningen har börjat falla sönder i olika stora block och det blir betydligt brantare. Vi skrämde här också iväg en flock ripor, eller var det de som skrämde oss? Väl nere från sluttningen, kom vi till, det som jag förmodar en blöt sommar är en myr, men denna höst gick det bra att gå på den. Här fick vi också se hur svårt det kan vara att orientera sig efter fjällkartan, vi fick nämligen gå runt ett stup som inte finns utritat på kartan eftersom höjdinformationen är så grov. Kl 15.00 var vi åter vid tältet och kunde i lugn och ro vila upp oss innan vi åter skulle laga mat. Efter maten, som bestod av spagetti och vegetarisk köttfärssås, satt vi länge i stugan och läste. I stugan finns det ett litet bibliotek med allt från bibeln till Ilustrerad vetenskap. När vi kl 21.00 lämnade stugan var det 7 grader varmt och vindstilla.


Söndagen den 7 september:
Frost på tältet
Det är sista dagen på denna fjällvandring. Det är is på sovsäckarna när vi vaknar, och vi lämnar tältet strax före kl 7 det är då 3 grader varmt och vindstilla, solen skiner från en klarblå himmel, vilken underbar dag. Enligt termometern i stugan har det inte understigit 0 grader under natten, men stugan och termometern ligger ovanför vårt tält, så man vet aldrig.

Vindstilla morgon
Vis av gårdagen så äter vi en rejäl frukost bestående av 3 portioner frystorkad ris och kyckling, inköpt under sommarsemestern i Frankrike. Efter frukosten packar vi ihop våra saker torkar av tältet och kl 8.40 ger oss av mot Ammarnäs.

Vadning? i bäck
Det går betydligt fortare att gå tillbaka, de första 3 km går vi på 50 minuter. Bopålen, det enda som är kvar från en boplats, passerar vi efter 1 tim och 5 minuter, och vi når parkeringen kl 10.45. Det känns då ganska skönt att få lägga bort ryggsäcken och ta av sig kängorna och ta fram en kall dricka från bilen. Bilens termometer visar 9 grader i skuggan när vi sätter oss i bilen för att åka hem till Umeå. Solen strålar fortfarande från en klarblå himmel, men efter någon mil blir det mulet och regn. Under hemresan börjar jag fundera på att till vintern göra om resan men då med skidor och pulka, men det får bli en annan historia.

Text:Matz Zingmark
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2004-07-22 12:10   josren
Betyg: 4
Trevlig läsning, tyckte stugvärden... dvs jag. :-)
 

Läs mer

Efter långa diskussioner kring ämnet avgifter och allemansrätt kommer här en sammanfattning av tråden och även en omröstning. Vad tycker du i frågan?
Vi önskar God Jul med det klassiska receptet på Runekakor. En riktig favorit i repris.

Att bygga broar

Common Values United jobbar för att öppna upp den svenska naturen för "barn från tredje kulturen". 7 kommentarer
Tävla om ett exemplar av ”Barnens fjällbok – En handbok för unga fjällvandrare”.
Norrskensentusiasten Carl Bergstrand ger sina bästa tips för att se och fota det färgstarka ljusfenomenet.

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.